Jag känner mig värdelös - helt enkelt...
Jag mår inte bra.
Jag mår bättre nu än vad jag gjorde förr.
Det är tack vare min pojkvän som har stöttat mig genom skiten och som har funnits där när jag har brutit ihop.
Jag får fortfarande känslorna av att jag vill skära mig i armarna, eller någonstans. Men jag låter bli för att jag vill inte göra Honom besviken.
Jag älskar honom, över allt annat.
Men när han säger saker som "Du klagar hela tiden på hur tråkigt det är att sitta fast hemma med mig men så fort jag är borta så är allt skitbra, alla är underbara och allt är underbart och bra. Jag kan lika gärna hålla mig borta!" ...
Då tar det emot... ganska ordentligt...
Jag vill gråta men känner mig mest patetisk om jag gör det. Även om ingen är här som kan se mig. Men jag är en patetisk människa i mellanåt. Ibland behöver man kanske känns sig patetisk. Jag vet inte, det är en känsla jag får... att man kanske måste känna sig värdelös ibland..
Jag bara babblar, ingen som läser den här skiten i alla fall.. men ha så kul med era liv, ha en fortsatt trevlig kväll/natt så ska jag lägga mig i sängen och bara ägna tankarna till vad jag gör för fel konstant...
